Conrad o lava gnabbades om vem som skulle få mest kli av matte men annars var friden så närvarande.
Plötsligt ställer sig alla hästarna i en o samma riktning, öronen på skaft och spanar länge.
Jag spanar också länge men ser ingenting i skymningsljuset. Men de såg något och jag märkte en skugga utmed skogskanten.
Det var vår älgkompis Hälge som åt kvällsmat, han repade gröna skott från buskar o träd på andra sidan åkern, helt obekymrad om sina iakttagare:).
Vad tacksam jag är att få dela den stunden med hästarna, det kändes som den mest naturliga sak.
Att gå in i huset o med tv, tvättmaskin o kylskåp brummandes tog emot, men nu är jag här.
Kram på er o Gonatt!<3